Satt vid mitt bord du sa du höll ditt ord
Du verkligen fatta och förstod
Att jag hade en fucked up
Period då vänner gick förlorade
Många horade, vi lärde oss bli skolade
Min definition på två riktigt bra polare
Du sa till mig: det kommer ge sig, jag vet
Men det är så svårt att komma upp sig
Nu, jag vet hur människor beter
Mina råd och ge reflekterar mina tankar
Visioner, mina situationer
Då jag hängt med fel personer
Som förpestar mitt liv vart för blåögd, naiv
Och jag har inte alltid vart där, stressad
Vart långt därifrån och jobbat
Vi delas av en stor flod, du lämnar oss kvar
Men du är familj, du är mitt blod
Och klyftan växer allt mer
Jag hoppas att du ser vad som verkligen sker
För i mitt kvarter är jag den
Och jag minns och jag svär
För när jag passerar din port
Så känns det så jävla hårt, så jävla svårt
Att inte kunna sitta ner och
Att varken inte veta bak eller fram
Om dessa band som vi knöt bara försvann
Livets korridor, vi fällde en tår
Man, jag minns det som igår
Och jag har stått där du står
Kört det du kör, jag vet vem du är
Du kan inte ljuga för mig
Jag vandrar vidare på min
Det är helt okej om du vill
Med dessa kliv som du tar
För i mitt hjärta finns du kvar
Du är för bra för att vara sann
För mycket bra i samma man listan är lång
Men du är ändå han som försvann
Som känner samma fast mer
Mer än du nånsin kan förstå
Samma frågor, ska jag ringa idag
Eller skita i allt och låta dig bara vara